- Vi alla har haft en bästa vän, En speciell kompis & en guldvärd kärlek.
Och det är liksom svårt att behålla den där Bästa Vänskapen när man träffar på nya människor. Man tycker dom är spännande, Man blir helt enkelt nyfiken på vad den nya vännen har att erbjuda. Men saken är den, gott folk. Att VI, vi tjejer gör alltid våra misstag & inser inte det förrän allt har gått i kras. Vi ber om ursäkt, Gör vårt bästa för att bli förlåtna, Och när vi väl blir förlåtna efter en lång tid så tröttnar vi, Vi tycker att vi har kämpat så jävla mycket, Men tillslut har gnistan har försvunnit. Hänger ni med?

När jag var yngre så gjorde jag inget annat än misstag. Jag insåg aldrig att dom som jag egentligen älskade, Var dom som jag faktiskt sket i. Jag har bett om ursäkt, Jag har bett dom dragit åt helvete, Sagt att jag älskar dom, Saknar dom.. Vad mer? Ja, finns tusen grejer, Och än idag.. Så slår mitt hjärta fortfarande lika hårt när jag är med dom, Efter tusentals bråk, Tusentals tjafs.. Så sitter gnistan fortfarande kvar. Jag kan bara inte släppa dom.

Under den här semestern har jag lärt mig flera läxor, Vilket jag kommer att ta upp nu. Jag har lärt mig att vad som än händer, Så håll humöret uppe. Jag har bråkat, gråtit, skrattat, fått dampanfall. Men ändå, Så älskar jag dom. Men, mina goda vänner. Att vara med samma personer varje dag i 2 månader, Inte träffa någon annan utan vara med dom, Bara dom. Det funkar inte för mig, Man tröttnar. Man börjar ogilla varandra, Iallafall jag.
Och alla dessa regler, Jag är inte van med sånt liksom. Men, det kanske var bra för mig? Jag kanske behövde det.
Jag har också lärt mig att, Mina vänner betyder så jävla mycket. Jag vet att jag har sårat dom, Varit en skitstövel. Men ändå, Så har dom förlåtit mig, Vilket jag är tacksam för. Men fan, vi var små. Tänkte oss inte för. Vi gjorde mycket skit men något höll oss fast. Vi har liksom alltid varit Teamwork, You know? Men nu, idag. Vet jag inte riktigt vart vi står längre, Men ni ska veta att vad som än händer så kommer jag ändå alltid stå vid er sida.
Hata mig, älska mig. Jag står ändå kvar på samma plats.

När jag tittar tillbaka på gamla foton, tänker tillbaka på gamla minnen så ser jag den där fucked'up Filiz.
Hon som gjorde mycket skit, Sket i alla andra, Gick emellan folk, skaffa problem & gick ut. Och kan förstå att folk fortfarande ser mig som den personen som jag en gång varit, Men allvarligt talat så bryr jag mig inte om hur folk ser på mig idag, Man förändras med tiden. Jag har gått vidare, Jag tog det steget som jag var tvungen att ta.
Jag må ha ljugit, varit en kass vän. Men jag har alltid hållt mitt löfte, Att jag alltid stannar kvar.

Idag är jag den tjejen som är med alla, Driver med alla & bara tar det lugnt. Bråk existerar inte hos mig längre, Söker någon bråk? Visst, jag säger bara okej och går därifrån. Jag föredrar glädje, Deppa kan man göra hemma.
Och snacka skit om någon? Varsegod snacka på, Jag lyssnar ändå inte. Alla snackar skit om alla, Andledningen till det är Avundsjuka. Jag lyssnar gärna på vad folk har å säga, Om dom har problem med något eller har hamnat i någon svår situation, Gillar att hjälpa. Vet att jag själv har mycket i tankarna & mycket problem från det förflutna.
Men som sagt - Lämna det förflutna bakom dig.